Idag har det varit en riktigt bra dag, kanske har det och göra med att jag befinner mig på hemmaplan..och min kaotiska vardag tillsammans med mina "små troll" har artat sig riktigt bra. Dagen började05.55 med ett vråål -mamma!! idag var det min tur så bara att kliva upp..suck. Väl inne i min sons rum möts jag aven nedkissad säng men även av ett fantastiskt leende, som defenitivt smittade av sig på mig. Härligt!
Förmiddagen fortlöpte som vanligt, med halva kylen utkastad av en lätt frenetisk tvååring samtidigt som en underbar fyraåring gnäller "Inte dom byxorna....trosorna åker in i "färten"..lillebror får inte låna min rockring.." Cooolugn som man är tar jag allt med ro förstås (lätt ironisk) och det mesta reder faktiskt upp sig.
Senare åker vi till en vän, även hon med två småttingar och leker. Vi plöjde igenom två lekparker och tillsist blev det dags för mat...fyra härliga småttingar äter och när kalaset är klart undrar man hur mycket mat som egentligen åkte ned i magen..med tanke på att en kletig tjock beläggning av mosade våfflor och sylt breder ut sig under, runt och på bordet...Tur som är kommer dagens höjdpunkt, min son ska sova middag och jag lägger honom i vagnen. Men till mitt stora förtret har vi inte samma planer.Han skrattar, spexar och visar inget intresse av att sova. Då bestämmer jag mig för att skippa middagssömnen, han får va vaken jag orkar bara inte..men jag tar in hans fårskinn och hans filt och lägger det på golvet och säger till honom "Nu kan du ligga här och sova" min son nickar och lägger sig på skinnet.
Plötsligt inser jag att han faktiskt ligger kvar..minuterna går och jag ignorerar honom lite och han bara ligger kvar. Efter tio minuter ligger min minst sagt aktiva son på rygg med armana utåt och snarkar..."det kan inte vara möjligt" tänker jag och måste gå närmare för att se om det är sant..och det är det. Så..detta slutar med att jag och min vännina som sparat att äta lunch får äta i lugn och ro. Tjejerna bara lekte och min son låg "uthälld" på golvet och sov tryggt. Plötsligt inser jag vad stor betydelse de små stunderna har och att man verkligen tar var på dem och njuter. I vilken fas man än är i livet kommer nog alltid dessa små härliga ögonblick, då och då och då gäller det att man är med.
På jobber har jag för tillfället mina härliga små stunder när jag och gänget av "Desperate teachers" ses i lärarrummet. Det är så himla roligt och härligt att ni finns, ni är bäst!! Lynette..nu är det bäst att du tackar Ja till mitt erbjudande..hur ska det annars bli? Du är och förblir en av oss, The desperate teachers, ellerhur?
Love Bree
fredag 25 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Skicka en kommentar